CRUISING
Här och var ligger några Sjöelefanter och någon Pälssäl mit bland pingvinerna och de tycks alla leva i största samförstånd med varandra. Man kan önska at alla människor skulle få uppleva deta naturens gränslöst sköna skådespel. Upplevelsen är så stark at ögonen tåras och känslan kan närmast liknas vid en andlig upplevelse. En känsla av total helhet. At vara et med allt. Det tar emot för många av oss nykomlingar at denna sena eſtermiddag lämna stranden med sina mäktiga, snöklädda bergsmassiv i bakgrunden. Innan jag kliver i gummijollen kommer en ensam, drygt meterhög Kungspingvin spatserande fram till mig som en äldre herre i frack. Han ställer sig en meter från mig, vrider lite på huvudet och säger något jag inte förstår. Den närmast jämförbara naturupplevelsen är från Indonesien och åren då jag hade förmånen at dyka i Komodoområdet.
Eſter at klätrarna har fåt ge upp hoppet at med sina pulkor komma upp på öns högplatå via viken Trollhul beslutar vi at i bitande, sydlig hård kuling motorsegla igenom Coopers Sound till Larsen Harbour. Trollhul hade bjudit på en mindre brant stigning men den hårda, envisa sydvästvinden ger oss Larsen Harbour som enda alternativ. Denna djupa ford med sina nära nog lodräta klippor för lät tanken till Harry Poter-filmerna. Vi spenderar två dagar på platsen och hjälper klätrarna at släpa upp sin utrusting på den branta, snöklädda och blåsiga glaciären. Vi sliter mot den snöfyllda, hårda vinden på skidor och snöskor, och för första gången får jag smak på den atraktionskraſt som bergen har på människor som gillar äventyr. Men vinden är för hård för at nå hela vägen upp på högplatån. De besvikna klätrarna får fira ner sina pulkor dagen därpå och ta tillbaka 300 kilos utrustning ombord. Klätrarna åker sedan skidor, med blandat resultat, nedför på den sköra skaren. En underbar middag i båtens oehört hemtrevliga, biblioteksinredda aktersalong blir dock lite plåster på besvikelsens sår. Stephen Venables skämtar när han värmt sig och med lite rödvin sköljt ner fårsteken, den
delikata pepparsåsen och potatismoset: ”From being a promising young climber to being a legendary veteran, it seems it only took a few years!” År 2000 genomförde Stephen, ihop med värlsberömde klätraren Reinhold Messner, Shackletons ”transverse” som en hyllning till denne enastående ”leader of man”. Den lilla expeditionen gjordes till en IMAX-film även om många andra gjort samma sak, inklusive välkände Ola Skinnarmo och Fredrik Sträng.
På uppdrag av en engelsk forskare räknar vi upp till fem stycken av den ovanliga Wedellsälen i Larsen Harbour och längre upp i den djupa, glaciärfyllda, spektakulära forden Drygalski. Eſter det fortsäter seglatsen tillbaka norrut längs öns nordsida. Den 29 glider vi en stilla eſtermiddag in i Ocean Harbor där et gammalt fartygsvrak vilar på sniskan, befolkat av den intensivt blåögda fågelarten Cormoranter, eller ”Shags” som den också kallas. Dagen därpå, en sagolik, stilla morgon under bländande och varm sol, säter vi stighudar på våra skidor. Vi hasar oss några kilometer upp i bergpasset, 450 meter över havet, syd om Black Peak dit klätrarna tar sig upp till toppen. Vi ser dem som små myror nära den spetsiga toppen. Utsikten från krönet av bergspasset är bortom all beskrivning. Mot syd ligger Nordenskiöldsglaciärens blånade, imponerande ismassor och västerut höjer öns vassaste och högsta bergstoppar, bland dem Mount Sugertop. På osäkra ben börjar jag färden nedför berget på de skidor som Fredrik Sträng vänligen lånat ut. Eſter en stund njuter jag alltmer av åkningen ned till West Cumberland Bay dit båten flytats från Ocean Bay. Vilken upplevelse! Åka skidor i absolut vildmark med närmaste helikopter och sjukhus 800 sjömil bort. Inte läge at skada sig, vilket tydligen bara hänt en enda gång under alla år från 1988 som Skip seglat här nere. Ironiskt nog var det en läkare som bröt foten. Inte en till tack!
På kvällen förtöjer vi vid den gamla, gistna träbryggan i Grytviken, den enda valfångststationen som är tillåten at besöka. Där ligger et par rostiga
valfångstfartyg som et minne från en svunnen tid. De har fortfarande utkikstorn och harpunkanoner kvar trots tidens tand. Den alldeles perfekt renoverade lilla, vita kyrkan vid bergets fot är fylld av minnen från Norge. Et bibliotek rymmer en hyfsad del av den nordiska skönliteraturen från 1800-talet till miten av 1900. Dagen eſter, ännu en stilla, solig dag, tar vi oss upp till et bergpass på skidor för at nå Maiviken på norra sidan av ön. Uppe på krönet möter vi Pat som är en av de sju som jobbar för engelska myndigheterna på ön. Pat har varit och tältat intill pingvinkolonin i Maiviken och är på väg hem till King Edward Point, Sydgeorgiens enda bas och den enda platsen där människor bor. Av de sju på basen ansvarar han för kontrollen av fisket runt Sydgeorgien. Några är forskare och en är läkare får vi veta innan färden bär utför på lät sviktande skarsnö mot Maiviken. Vi kommer till en plats som inte kan bli vackrare. I den värmande eſtermiddagssolen väntar et stort gäng Pälssälar som gläfser som hundar på oss där de ligger långt upp på land bland grästuvor och snö. Endast en enda ensam, liten Åsnepingvin vaktar stranden medan alla hans kompisar är ute och fiskar. Vi siter i tystnad och bara njuter av naturens under.
Följande dag besöker vi Grytvikens enastående, lilla museum där det bland mycket annat finns en kopia på den blygsamma 6,5 meter långa träbåt som Shackleton seglade från Elefantön till Sydgeorgien. Eſter besöket har Nick preparerat oss för et 100-årsfirande vid Shackletons gravsten. Shackletons fru såg till at kroppen låg vänd mot sin makes älskade ”South”. Alla drack vi en slurk av Shackletons favoritwhiskey som han enligt biografierna drack betydligt mer av på slutet av sit korta liv.
Foto Stephen Davis
Page 1 |
Page 2 |
Page 3 |
Page 4 |
Page 5 |
Page 6 |
Page 7 |
Page 8 |
Page 9 |
Page 10 |
Page 11 |
Page 12 |
Page 13 |
Page 14 |
Page 15 |
Page 16 |
Page 17 |
Page 18 |
Page 19 |
Page 20 |
Page 21 |
Page 22 |
Page 23 |
Page 24 |
Page 25 |
Page 26 |
Page 27 |
Page 28 |
Page 29 |
Page 30 |
Page 31 |
Page 32 |
Page 33 |
Page 34 |
Page 35 |
Page 36 |
Page 37 |
Page 38 |
Page 39 |
Page 40 |
Page 41 |
Page 42 |
Page 43 |
Page 44 |
Page 45 |
Page 46 |
Page 47 |
Page 48 |
Page 49 |
Page 50 |
Page 51 |
Page 52 |
Page 53 |
Page 54 |
Page 55 |
Page 56 |
Page 57 |
Page 58 |
Page 59 |
Page 60 |
Page 61 |
Page 62 |
Page 63 |
Page 64 |
Page 65 |
Page 66 |
Page 67 |
Page 68 |
Page 69 |
Page 70 |
Page 71 |
Page 72 |
Page 73 |
Page 74 |
Page 75 |
Page 76 |
Page 77 |
Page 78 |
Page 79 |
Page 80 |
Page 81 |
Page 82 |
Page 83 |
Page 84 |
Page 85 |
Page 86 |
Page 87 |
Page 88 |
Page 89 |
Page 90 |
Page 91 |
Page 92 |
Page 93 |
Page 94 |
Page 95 |
Page 96 |
Page 97 |
Page 98 |
Page 99 |
Page 100 |
Page 101 |
Page 102 |
Page 103 |
Page 104 |
Page 105 |
Page 106 |
Page 107 |
Page 108 |
Page 109 |
Page 110 |
Page 111 |
Page 112 |
Page 113 |
Page 114 |
Page 115 |
Page 116 |
Page 117 |
Page 118 |
Page 119 |
Page 120 |
Page 121 |
Page 122 |
Page 123 |
Page 124 |
Page 125 |
Page 126 |
Page 127 |
Page 128 |
Page 129 |
Page 130 |
Page 131 |
Page 132 |
Page 133 |
Page 134 |
Page 135 |
Page 136 |
Page 137 |
Page 138 |
Page 139 |
Page 140