Foto Helena Barne
Walléns fantastiska äventyr
Hans Wallén är en av vårt lands mest meriterade seglare. Han började vinna stora mästerskap redan som junior men nöjde sig inte förrän han fick sin OS-medalj. Förutom at vara en duktig seglare, som presterat i allt fån Drake till Tornado, är Hans också känd för at vara en mycket underhållande historieberätare som gärna delar med sig av mer eller mindre sanna historier hämtade ur hans rika seglarliv. Förra gången handlade historien om en ätartävling i Miami den här gången handlar den om et elakt virus i Italien. Eſtersom Hans minnen fån denna regata är febrigt kliver gasten Johan Barne in och berätar hur det gick till.
”Kasta in handduken”
VAR Garda Cup – Riva Del Garda NÄR 1992 Starbåt ROLLISTA Wallén, Barne och vädergudarna
Vad hände?
På denna regata upplever våra starbåtshjältar både höjdpunkter och lågvatensmärken om vartannat. Regatan var OS-kval för en hel rad nationer och ”alla” var där. Man hade seglat i fyra dagar och Hans och Johan hade seglat en i det närmaste perfekt regata. Inför nästa sista dagen var de med i toppen och det började kännas riktigt bra.
Arrangörerna hade som mål at köra två race om dagen på minst en timma vardera. Tanken var at man skulle köra et race i den nordliga morgonvinden ”il Pelèr”, en nordlig kall vind som är stark på morgonen men som plötsligt avtar vid lunch. Seglarna tar då fram sina lunchmackor och tar en paus. Innan eſtermiddagens hårdvindsrace i ”L’Ora”. Denna sydliga vind är stark och sjön bygger. Hans har varit lite krasslig under veckan och på slutet av sista racet nästa sista dagen märker Johan hur Hans som annars alltid brukade prata, skrata eller skrika, sakta men säkert blir tystare. Hans ögon blir lite glansiga och kroppsställningen blir mer och mer ihopsjunken. De seglar trots allt et bra race och pratar om at de kanske till och med leder. Johan frågar Hans om han mår bra. Hans svarar ”sådär” och berätar at han har ont i huvudet och känner sig frusen. Väl iland verkar Hans riktigt hängig. Johan skickar honom till hotellet för få på sig torra kläder och vila. Lite bekymrad plockar Johan ihop deras grejer i hamnen.
På båten bredvid är det också lite tråkig stämning. Den legendariske österrikaren Hubert Raudaschl (näst flest OS-deltaganden i världen) står och gormar åt sin gast som kämpar med at få ner masten. Surmulet folk som gormar på tyska är väl knappast något nyt, men det som hände sedan var lite otippat. Hubert tar fram en rubank och börjar hyvla långa aluminiumspån från godset på masten för at sedan gå loss på den med sandpapper. Johan blir nyfiken och försöker med skoltyskan fråga vad han för sig. Han får et butert svar, något i stil med ”Zu morgen gibt wir scheisse Leichtwind”. Hubert har alltså på
search 136
något sät förutset svaga vindar på regatans sista dag och förbereder nu sin mast.
Nu följer ännu fler språkutmaningar för den unga Johan Barne. Hans tyska är ganska rudimentär och italienskan är ännu sämre. Men orädd, snabbtänkt och positiv som han är ger han sig av till en lokal ”farmacia”. Väl där inne förklarar han med hjälp av kroppsspråk, grimaser och improvisationsteater at hans ”Capitano de la barca vela” är dödssjuk men måste bli pigg nog för at kunna vinna ”Il grande campionato” i morgon. Personalen på apoteket är till en början italienskt nonchalanta, men då de inser allvaret och smärtan i Johans själ (det hjälpte nog at han grät en skvät under sin teatersketch) kommer det en våg av sydeuropeisk empati. Han får medlidsamma blickar, en massa praktiska råd på italienska och en stor påse mediciner i sin hand. Medan han lite bekymrad står och stirrar på långa handskrivna instruktioner med en massa preparatnamn, doseringar och tidpunkter ringer personalen et samtal. Bara några sekunder senare tvärnitar en vespa utanför apoteket. En välklädd man med perfekt hår (naturligtvis utan hjälm), tangorabat, svart läderväska och en cigg i mungipan kliver av. Han presenterar sig som ”doctore Antonio” och erbjuder chevalereskt sina tjänster. Till Johans stora glädje pratar Antonio en nästan förståelig engelska. Antonio undrar hur illa det är med patienten och undrar om han skall ta med sig byns präst på patientbesöket. Johan avbeställer den sista smörjelsen och och undrar stilla för sig själv om han kanske överdrivit Hans sjukdom lite.
Det visar sig at Johans farhågor var helt onödiga. För det första framkommer det snart at doktorn själv är en passionerad seglare och till fullo inser det prekära i lagets situation. Han lugnar Johan och understryker at han gjort rät som larmat. Man kan aldrig vara för
Page 1 |
Page 2 |
Page 3 |
Page 4 |
Page 5 |
Page 6 |
Page 7 |
Page 8 |
Page 9 |
Page 10 |
Page 11 |
Page 12 |
Page 13 |
Page 14 |
Page 15 |
Page 16 |
Page 17 |
Page 18 |
Page 19 |
Page 20 |
Page 21 |
Page 22 |
Page 23 |
Page 24 |
Page 25 |
Page 26 |
Page 27 |
Page 28 |
Page 29 |
Page 30 |
Page 31 |
Page 32 |
Page 33 |
Page 34 |
Page 35 |
Page 36 |
Page 37 |
Page 38 |
Page 39 |
Page 40 |
Page 41 |
Page 42 |
Page 43 |
Page 44 |
Page 45 |
Page 46 |
Page 47 |
Page 48 |
Page 49 |
Page 50 |
Page 51 |
Page 52 |
Page 53 |
Page 54 |
Page 55 |
Page 56 |
Page 57 |
Page 58 |
Page 59 |
Page 60 |
Page 61 |
Page 62 |
Page 63 |
Page 64 |
Page 65 |
Page 66 |
Page 67 |
Page 68 |
Page 69 |
Page 70 |
Page 71 |
Page 72 |
Page 73 |
Page 74 |
Page 75 |
Page 76 |
Page 77 |
Page 78 |
Page 79 |
Page 80 |
Page 81 |
Page 82 |
Page 83 |
Page 84 |
Page 85 |
Page 86 |
Page 87 |
Page 88 |
Page 89 |
Page 90 |
Page 91 |
Page 92 |
Page 93 |
Page 94 |
Page 95 |
Page 96 |
Page 97 |
Page 98 |
Page 99 |
Page 100 |
Page 101 |
Page 102 |
Page 103 |
Page 104 |
Page 105 |
Page 106 |
Page 107 |
Page 108 |
Page 109 |
Page 110 |
Page 111 |
Page 112 |
Page 113 |
Page 114 |
Page 115 |
Page 116 |
Page 117 |
Page 118 |
Page 119 |
Page 120 |
Page 121 |
Page 122 |
Page 123 |
Page 124 |
Page 125 |
Page 126 |
Page 127 |
Page 128 |
Page 129 |
Page 130 |
Page 131 |
Page 132 |
Page 133 |
Page 134 |
Page 135 |
Page 136 |
Page 137 |
Page 138 |
Page 139 |
Page 140