KAPPSEGLING PÅ ELITNIVÅ KAPPSEGLING PÅ ELITNIVÅ
International 2.4 Metre Class kom till Sverige i början av 1980-talet. Klassen blev snabbt populär. Den fick internationell status som tävlingsklass 1993 och är fån 2000 en klass i Paralympics. Båten seglas i dag världen runt. I Sverige är den som starkast i Stockholmsregionen. Göteborg, Gävle, Sundsvall och Halmstad är också stora tvåfyraorter med kontinuerlig tränings- och tävlingsverksamhet.
Stefan Ryot har varit engagerad i klassen sedan 1990-talet, först under perioden som svensk klass, sedan skandinavisk och till sist som antagen klass av ISAF som en internationell klass. Han har varit mätansvarig på alla världsmästerskap och Paralympics sedan OS-spelen i Sydney 2000. Det hålls världsmästerskap varje år, förutom Olympiska år, så det har blivit et antal under årens lopp, närmare bestämt fyra Paralympics och 11 VM. Historiskt set har Sverige varit en framstående nation inom klassen, inte minst inom handikappseglingen. Idag är situationen en helt annan och de blågula färgerna lyser med sin frånvaro på banorna. En tråkig utveckling som Stefan vill vända och slår därför et slag för 2.4-klassen och handikappsegling.
MINI-12:AN LÄMPLIG FÖR HANDIKPPADE International 2.4 Metre Class kallas tvåfyra bland seglare. I begynnelsen hete den MINI-12. Namnet MINI-12 fick klassen för at det är en mR-yacht vilket innebär at den är baserad på samma formel [R=L+2d-F+ S] som används för alla meterbåtar [t ex 6:or, 8:or och 12:or]. Man dividerar med olika tal för at få den storlek på designen som man önskar. I 2.4-fallet dividerar man formeln med 2,37 och då får resultatet inte bli större än 2,4 meter.
Det visade sig tidigt at designen inte bara var en fantastisk liten mR-yacht utan också en avancerad och vacker båt som utan några ändringar passar för rörelsehindrade. – Mannen bakom upptäckten och stark förespråkare för klassen var den svenske läkaren Clas Hultling, berätar Stefan och fortsäter. Clas var själv rullstolsburen eſter
FÖR SEGLARE MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING
en dykolycka. Det unika med 2.4:an ur deta perspektiv är at båten seglas av en person som ligger i båtens längdriktning. I sit basutförande styr man med fotpedaler vilket frigör händer och armar för trim och skot. Det sker således ingen fysisk förflytning utan man siter där man siter med huvudet i däcksnivå. Under alla år har handikappade och icke handikappade seglat tillsammans med gemensam start och det gör man fortfarande i de öppna mästerskapen. Det stod helt klart at det fysiska handikappet inte utgjorde något handikapp som seglare. Et bevis på deta är Carl-Gustaf Fresk, eller Gussa som han kallas i seglarkretsar, som blev världsmästare i 2.4-klassen under tiden med gemensam start. Gussa är på land rullstolsburen.
IFDS WORLDS OCH PARLYMPICS I slutet av 90-talet arrangerades det första handikappvärldsmästerskapet i Cadiz. – Det var det första mästerskapet för endast handikappade och man tävlade i två klasser; 2.4 [enmans kölbåt] och Sonar [tremans kölbåt]. Under senare år har Skud tillkommit som klass. Skud är en tvåmans kölbåt där rorsman skall ha klassificeringen 6 alternativt 7 vilket innebär at man är gravt rörelsehindrad. Här kan även mentalt handikappade finnas med. Cadiz-mästerskapen var också utagning till Paralympics i Sydney 2000 där segling var ny gren i Spelen.
Vad gör dessa mästerskapsseglingar så speciella? Egentligen inget alls! Det är kappsegling på elitnivå med många nationaliteter. Senast i Halifax 2014 fanns 25 nationer på plats och antalet bara växer. Av de nationer som varit med sedan starten i Cadiz är det bara en som fallit ifrån och det är Sverige [!]. – Vi har under de senaste åren inte haſt deltagare i någon av klasserna, berätar Stefan. Tidigare har Sverige varit representerat i minst en klass, oſta i alla tre. Jag saknar verkligen den svenska flaggan i fanborgen och det är många som frågar eſter svenskarna. Det var ju nästan Sverige, genom Clas Hultling, som såg till at segling blev Paralympisk gren genom 2.4:ans
fantastiska förutsätningar.
Anledningen till den tråkiga utvecklingen vill Stefan inte spekulera i. Kanske rör det sig om pengar och engagemang. Han lyſter fram SKOTA HEM i Saltsjöbaden som gör en jäteinsats för handikappsegling i Sverige genom uppsökande verksamhet med båtar och instruktörer, lokala läger, seglingar och undervisning. Och det är ingen tvekan om seglarnas engagemang. – Självklart är alla seglare på den här nivån engagerade, men jag upplever något starkare bland dessa människor. Det kan bero på deras livserfarenhet. Nästan alla har överlevt en svår olycka och/eller et krig med livslångt fysiskt handikapp som följd. Självfallet kan det säta sina spår även mentalt. Få har et medföt handikapp – även om det förekommer – men de är betydligt färre, berätar Stefan.
MÄTMANNENS ROLL At arbeta som mätman på dessa mästerskap skiljer sig inte på något sät jämfört med öppna mästerskap. – Vi skall alltid kontrollera at verktyget [båten] är konstruerad och byggd i enlighet med de regler som gäller. I 2.4-klassen är det exakt samma sak oberoende mästerskap. Båten skall vara byggd av licensierad byggare, formen skall vara Norlin Mark III och riggen skall uppfylla regelns krav. Samma sak gäller seglen. Däremot kan den invändiga utrustningen variera från båt till båt men det har nästan aldrig med inmätningen at göra. Här titar man på säkerheten. Allt eſter seglarens krav varierar utrustningen. Pedalstyrning gäller för dem som har fungerande ben, annars använder man någon form av joy-stick. Beslagen får också anpassas till seglaren så länge man inte säter något på utsidan. Peter-bommen för focken är den enda ”anpassningen” som är tillåten på utsidan, en lösning som blir mer och mer vanlig även i den öppna 2.4-klassen. Bommen kom till för de som inte kunde hantera en spribom som i viloläge ligger utmed storbommen och som skjuts fram till skothornet med hjälp av en lina. För seglare utan fungerande armar är Peter-bommen därför en klart konkurrenskraſtig lösning.
search 116
Page 1 |
Page 2 |
Page 3 |
Page 4 |
Page 5 |
Page 6 |
Page 7 |
Page 8 |
Page 9 |
Page 10 |
Page 11 |
Page 12 |
Page 13 |
Page 14 |
Page 15 |
Page 16 |
Page 17 |
Page 18 |
Page 19 |
Page 20 |
Page 21 |
Page 22 |
Page 23 |
Page 24 |
Page 25 |
Page 26 |
Page 27 |
Page 28 |
Page 29 |
Page 30 |
Page 31 |
Page 32 |
Page 33 |
Page 34 |
Page 35 |
Page 36 |
Page 37 |
Page 38 |
Page 39 |
Page 40 |
Page 41 |
Page 42 |
Page 43 |
Page 44 |
Page 45 |
Page 46 |
Page 47 |
Page 48 |
Page 49 |
Page 50 |
Page 51 |
Page 52 |
Page 53 |
Page 54 |
Page 55 |
Page 56 |
Page 57 |
Page 58 |
Page 59 |
Page 60 |
Page 61 |
Page 62 |
Page 63 |
Page 64 |
Page 65 |
Page 66 |
Page 67 |
Page 68 |
Page 69 |
Page 70 |
Page 71 |
Page 72 |
Page 73 |
Page 74 |
Page 75 |
Page 76 |
Page 77 |
Page 78 |
Page 79 |
Page 80 |
Page 81 |
Page 82 |
Page 83 |
Page 84 |
Page 85 |
Page 86 |
Page 87 |
Page 88 |
Page 89 |
Page 90 |
Page 91 |
Page 92 |
Page 93 |
Page 94 |
Page 95 |
Page 96 |
Page 97 |
Page 98 |
Page 99 |
Page 100 |
Page 101 |
Page 102 |
Page 103 |
Page 104 |
Page 105 |
Page 106 |
Page 107 |
Page 108 |
Page 109 |
Page 110 |
Page 111 |
Page 112 |
Page 113 |
Page 114 |
Page 115 |
Page 116 |
Page 117 |
Page 118 |
Page 119 |
Page 120 |
Page 121 |
Page 122 |
Page 123 |
Page 124 |
Page 125 |
Page 126 |
Page 127 |
Page 128 |
Page 129 |
Page 130 |
Page 131 |
Page 132 |
Page 133 |
Page 134 |
Page 135 |
Page 136 |
Page 137 |
Page 138 |
Page 139 |
Page 140