This page contains a Flash digital edition of a book.
”Båten kändes stark och trygg, det kändes som hon ville at vi skulle släppa loss henne. Jag såg hur alla omkring mig var helt klara och förväntansfulla så jag kunde inte hålla mig utan sa - nu kör vi! Oj vad bra det kändes.” - Ken Read


Foto Onne van der Wal


Eſtersom man sneglar på det trans-atlantiska rekordet och dessutom vill göra det utan hjälp av elvinschar har man satsat på grindingpiedestaler och stor besätning på 21 seglare. Man slipper då elvinscharna som är tunga och enligt beräkningar skulle det dessutom gå åt två ton bränsle under en segling över Atlanten. Båtens plana undervatenskropp kommer naturligtvis utsätas för stora kraſter då båten gör hög fart i höga vågor. För at minska risken för delamineringen har man byggt stora delar av skrovet (framförallt boten) med et homogent kolfiberlaminat i stället för sandwich som kan få kompressionsskador. För at strukturen skall bli hållbar förstärks skrovet med långa (upp till 40 fot) längsgående balkar som limmas fast på insidan.


Första seglingen. Båten sjösates i oktober bara 12 dagar eſter utsat datum vilket i sin tur innebar at man endast hann med sex dagars segling innan båten sates på et skepp ner till Sydney. De första testseglingarna har gåt fint och det verkar som om båten håller bra.


Ken berätar om hur det kändes när de gav sig ut på den enda lite längre turen då man skulle leverera båten till den hamn där den skeppades


search 32


ut: ”Jag var lite nervös inför seglingen. De första fem dagarnas testsegling hade gåt fint men vi hade egentligen bara set at systemen fungerade och nu skulle vi för första gången ut och segla lite längre. Jag höll et litet tal och sa åt grabbarna at deta bara skulle bli en väldigt försiktig provtur. Jag pratade om at vårt uppdrag var at ta oss till starten i Sydney och vi under inga omständigheter fick riskera at göra sönder båten. Alla i den rutinerade besätningen höll med. Vi tog et rev, sate storen och et av våra stora halvvindssegel. När vi började skota hem tog båten fart och det var en underbar känsla. Båten kändes stark och trygg, det kändes som hon ville at vi skulle släppa loss henne. Jag såg hur alla omkring mig var helt klara och förväntansfulla så jag kunde inte hålla mig utan sa - nu kör vi! Oj, vad bra det kändes. Vi fick upp et lagom lut och gjorde 30 knop utan problem. Den båten vill verkligen inte segla långsamt!”


Ken är mycket nöjd med båten än så länge och glad över at få vara en del av den spännande utvecklingen. Han berätar at det känns mer som at segla flerskrov än enskrov. När båten har rät krängning (ganska mycket, 25-30 grader) har den väldigt liten våt yta, är välbalanserad och går riktigt fort. Men den här


båten behöver vind för at få lut och fart - först då fungerar konceptet som tänkt.


Hur kommer det at gå? Om logistiken fungerar som beräknat kommer teamet at få till tre välbehövliga veckor av test och träning på plats i Australien. Ken påpekar at det även i framtiden blir en tuff avvägning av at snabbt lära sig vad båten går för och hur den skall seglas utan at riskera et haveri som inte går at laga. Men Ken tror at med sin mycket rutinerade besätning (veteraner från America’s Cup och Volvo Ocean Race från för till akter) har de alla möjligheter at snabbt bli bätre. Ken berätar at han som mål har at ta med fler yngre seglare i teamet längre fram. Han ser det som sit ansvar at föryngra seglingen eſtersom han nu siter i en position där han kan bestämma. Båten är gjord för at fungera bäst på öppna bogar så egentligen är Sydney-Hobart inte en ultimat tävling då den historiskt set innehåller ganska mycket kryss. Men blir det bara lite hårdare vind och lite mer öppet tror Ken på vinst. Är det lätare vind tror han at Wild Oats blir svårslagen.


SUPER-MAXI


COMANCHE


Page 1  |  Page 2  |  Page 3  |  Page 4  |  Page 5  |  Page 6  |  Page 7  |  Page 8  |  Page 9  |  Page 10  |  Page 11  |  Page 12  |  Page 13  |  Page 14  |  Page 15  |  Page 16  |  Page 17  |  Page 18  |  Page 19  |  Page 20  |  Page 21  |  Page 22  |  Page 23  |  Page 24  |  Page 25  |  Page 26  |  Page 27  |  Page 28  |  Page 29  |  Page 30  |  Page 31  |  Page 32  |  Page 33  |  Page 34  |  Page 35  |  Page 36  |  Page 37  |  Page 38  |  Page 39  |  Page 40  |  Page 41  |  Page 42  |  Page 43  |  Page 44  |  Page 45  |  Page 46  |  Page 47  |  Page 48  |  Page 49  |  Page 50  |  Page 51  |  Page 52  |  Page 53  |  Page 54  |  Page 55  |  Page 56  |  Page 57  |  Page 58  |  Page 59  |  Page 60  |  Page 61  |  Page 62  |  Page 63  |  Page 64  |  Page 65  |  Page 66  |  Page 67  |  Page 68  |  Page 69  |  Page 70  |  Page 71  |  Page 72  |  Page 73  |  Page 74  |  Page 75  |  Page 76  |  Page 77  |  Page 78  |  Page 79  |  Page 80  |  Page 81  |  Page 82  |  Page 83  |  Page 84  |  Page 85  |  Page 86  |  Page 87  |  Page 88  |  Page 89  |  Page 90  |  Page 91  |  Page 92  |  Page 93  |  Page 94  |  Page 95  |  Page 96  |  Page 97  |  Page 98  |  Page 99  |  Page 100  |  Page 101  |  Page 102  |  Page 103  |  Page 104  |  Page 105  |  Page 106  |  Page 107  |  Page 108  |  Page 109  |  Page 110  |  Page 111  |  Page 112  |  Page 113  |  Page 114  |  Page 115  |  Page 116  |  Page 117  |  Page 118  |  Page 119  |  Page 120  |  Page 121  |  Page 122  |  Page 123  |  Page 124  |  Page 125  |  Page 126  |  Page 127  |  Page 128  |  Page 129  |  Page 130  |  Page 131  |  Page 132  |  Page 133  |  Page 134  |  Page 135  |  Page 136  |  Page 137  |  Page 138  |  Page 139  |  Page 140