Med allt att vinna På jakt
Den 12 februari lämnade Ericsson 3 Taiwan med sju besätningsmän ombord istället för elva. De tog sig till den position där laget avbröt etappen och fortsate upp på väg till Quindao med förhoppningen at hinna i tid till startskotet för nästa etapp som skulle gå tre dagar senare. MS: “I Taiwan var det som svensk sommar men i Quindao var det mycket kallare, nästan svensk vinter, och de sista dagarna var riktigt tuffa eſtersom vi dessutom försökte segla båten fort utan at ha någon utom oss själva at tävla emot.” Under de sista timmarna in till mål möte Ericsson 3 motståndarbåtarna som redan get sig ut på etapp fem eſter at ha varit i Quingdao i över en vecka. När laget väl kommit till kajen blev vilan kort för nu skulle båten snabbt göras klar för avfärd så at de andra fick et så litet försprång som möjligt.
MK: “Det var som et formel 1-stall, jag har aldrig set något liknande. Jag tror at vi hade tamparna i land i 50 minuter och under den tiden byte vi storsegel, installerade en ny bränsletank, fyllde på bränsle och fick ombord et par nya besätningsmän. Det var som en myrstack ombord med folk som sprang fram och tillbaka.” Ericsson tre korsade startlinjen i Quingdao sju timmar eſter resten av fältet som nu bestod av tre båtar; Ericsson 4, Puma och Green Dragon. Telefonica Blue, som gåt på grund innan start, lämnade Quindao en dag senare men för Ericsson 3 var det full fart framåt som gällde.
MK: “Vi var väldigt sammansvetsade eſter allt vi gåt igenom för at överhuvudtaget ta oss till startlinjen. Det var en seger i sig och även om många inte trodde at vi skulle kunna prestera under etappen så hade vi en stark vilja ombord.” MS: “De första tio dagarna var det som om en brandslang oavbrutet sprutade över däck. Hade det fortsat på det viset en dag till hade vi kanske inte klarat av det. Alla kläder var genomblöta, vi kunde knappt prata med varandra och man kunde tappa andan bara av at få en våg över sig. Men känslan ombord var at vi hade allt at vinna.”
Ericsson 3 seglade om Green Dragon bara et par dagar eſter starten och snart var de även ikapp Puma som de sedan låg nästan jämsides med i flera dagar. Även Ericsson 4 var inom räckhåll. Två veckor eſter starten fortsate den vilda jakten söderut mot en ”scoringgate” utanför Nya Zeeland som kunde ge extra poäng. På vägen dit smeds en plan som kunde vända upp och ner på hela tävlingen.
Ett avgörande drag För den norska navigatören Aksel Magdahl (AM) bestod vardagen av at fata nya beslut varje minut och hela tiden väga olika scenarion mot varandra. Hans analytiska sinne hade ibland krockat med Magnus Olssons ledarskap men tillsammans hade de nu hitat fram till et välfungerande samarbete och Aksel hade varit en stor del av framgången under de första etapperna. AM: “Jag tror aldrig Magnus sate sig ner för at kolla en endaste väderrouting i navhyten och min roll var ganska självständig. Vi var olika, Magnus hade seglat många gånger runt jorden och tänkte kanske mer på hur slitna besätningen var vid olika tillfällen medan jag var lite mer aggressiv.” MK: “Mange gjorde oſta jämförelser med et fotbollslag där alla måste bidra och ta ansvar och hans filosofi var at ”en glad båt är en snabb båt”. Han lämnade över en hel del ansvar på andra vilket kan vara riskabelt men det fungerade bra på en båt som Ericsson 3 där vi var några stora rockstjärnor ombord. Eſter det vi hade gåt genom så gjorde han helt rät i at fokusera på at få en bra stämning ombord på båten.” 17 dygn eſter starten i en ordentlig bergochdalbana, där mantågsstötorna böjts av den kraſtiga sjön, fortsate kampen om at komma först till scoringgaten. Sedan väntade Södra Oceanen där det historiskt handlat om at sticka långt söderut och söka västerliga vindar. Men Aksel Magdal hade set et lågtryck som låg
norrut samtidigt som han inte tyckte at vinden verkade gynnsam söderut. Han presenterade en ny plan – at vända norrut eſter gaten och fånga den starka nordliga vinden i lågtrycket som skulle ge dem mer fart i rakare rikting mot Kap Horn. AM: “Det var et svårt beslut men jag var väldigt säker på väderleksrapporten. Historien sa at det var fel at vända men lågtrycket i norr utvecklades i varje ny rapport jag såg. I söder fanns också avgränsningar för isberg som gjorde at man inte bara kunde segla söder om det högtryck som faktiskt låg där, man skulle bli tvungen at segla genom det, och där fanns ingen vind.
MK: “Aksel hade inset at det kanske skulle löna sig at sticka norrut eſter scoringgaten vid Nya Zeeland. Det var typiskt Manges stil at istället för at fata et beslut själv samla alla för at vi skulle säga vad vi tyckte. Han sa; ”Vi kan förlora allt på det här men det kan också resultera i at vi vinner etappen”. Ingen tvekade och alla ville satsa på at vinna eſtersom det hade varit det bästa slutet på historien. Det kändes nästan som en taskig B-film.”
Framme vid scoringgaten den 4 mars lyckas Ericsson 3 klämma sig in 10 minuter före Puma och bara en halvtimma eſter Ericsson 4. Eſtersom alla båtar har tillgång till samma väderinformation är det vanligaste at alla väljer ungefär samma väg. Men när Ericsson 3 vände norrut fortsate resten av fältet söderut. När de vänt upp mot vinden på väg mot det vädersystem som de hoppas ska föra dem tillbaka till toppen ligger de snart sist. För de som följde racet från land såg det först ut som om något var fel. Till och med den unga navigatören insåg eſter några timmar at de låg eſter i den tidsplan han räknat ut. Då ringde satelitelefonen ombord och Aksel Magdahl får veta at Ericssons VD Carl–Henric Svanberg vill prata med honom.
AM: “Jag svarade ”Jag ger väl fan i om det så är svenska kungen som ringer, lägg på, nu seglar vi”.
“Det börjar gå upp för besätningen ombord på Ericsson 3 at de kommer at fixa det och at de är på väg at vinna den episka etappen.” Foto Gustav Morin/Volvo Ocean Race
search 42
Page 1 |
Page 2 |
Page 3 |
Page 4 |
Page 5 |
Page 6 |
Page 7 |
Page 8 |
Page 9 |
Page 10 |
Page 11 |
Page 12 |
Page 13 |
Page 14 |
Page 15 |
Page 16 |
Page 17 |
Page 18 |
Page 19 |
Page 20 |
Page 21 |
Page 22 |
Page 23 |
Page 24 |
Page 25 |
Page 26 |
Page 27 |
Page 28 |
Page 29 |
Page 30 |
Page 31 |
Page 32 |
Page 33 |
Page 34 |
Page 35 |
Page 36 |
Page 37 |
Page 38 |
Page 39 |
Page 40 |
Page 41 |
Page 42 |
Page 43 |
Page 44 |
Page 45 |
Page 46 |
Page 47 |
Page 48 |
Page 49 |
Page 50 |
Page 51 |
Page 52 |
Page 53 |
Page 54 |
Page 55 |
Page 56 |
Page 57 |
Page 58 |
Page 59 |
Page 60 |
Page 61 |
Page 62 |
Page 63 |
Page 64 |
Page 65 |
Page 66 |
Page 67 |
Page 68 |
Page 69 |
Page 70 |
Page 71 |
Page 72 |
Page 73 |
Page 74 |
Page 75 |
Page 76 |
Page 77 |
Page 78 |
Page 79 |
Page 80 |
Page 81 |
Page 82 |
Page 83 |
Page 84 |
Page 85 |
Page 86 |
Page 87 |
Page 88 |
Page 89 |
Page 90 |
Page 91 |
Page 92 |
Page 93 |
Page 94 |
Page 95 |
Page 96 |
Page 97 |
Page 98 |
Page 99 |
Page 100 |
Page 101 |
Page 102 |
Page 103 |
Page 104 |
Page 105 |
Page 106 |
Page 107 |
Page 108 |
Page 109 |
Page 110 |
Page 111 |
Page 112 |
Page 113 |
Page 114 |
Page 115 |
Page 116 |
Page 117 |
Page 118 |
Page 119 |
Page 120 |
Page 121 |
Page 122 |
Page 123 |
Page 124