This page contains a Flash digital edition of a book.
Göran Juppa Olsson är barndomsvän till Magnus. De har hängt ihop som ler och långhalm, seglat massor och var sportsligt famgångsrika i slutet av 60-talet med Trapezen och i slutet av 70-talet med 505. De ritade båten Big T tillsammans med Pelle Peterson och på senare år seglade de gärna F18 tillsammans.


Magnus växte upp i Bromma utanför Stockholm. Som åtaåring lärde han sig segla på Mälaren och fyra år senare skaffade familjen sommarhus i Haverdal på västkusten. Grannen Göran Juppa Olsson var en ständig följeslagare. – Vi sprang på varandra av en slump, berätar Göran, och perioden fram till hans proffskarriär hängde vi ihop som syskon och träffades i stort set varje dag. Vi var båda sportintresserade. Magnus hade et gudabenådat bollsinne och en häſtig vinnarinstinkt som tog honom ända upp till bandyallsvenskan. Han höll även på med friidrot men där hade han svårare at hävda sig då han var en ganska tunn och spenslig liten kille på den tiden.


Varken Magnus eller Görans föräldrar var seglingsintresserade. Det var istället några kompisar från Göteborg som tog med Magnus och uppfostrade honom i segling, och sedan tog Magnus med Göran. – Det började med at Magnus fick en Cadet av göteborgarna. En platnäsad liten segelbåt med ljusblåt bomullssegel och en spinnaker på två kvadratmeter. Den härjade vi runt med i Mälaren ganska länge tills vi lyckades övertala våra föräldrar at köpa en OK-jolle. Vi hade ingen som kunde köra oss till de lokala kappseglingar men tillräckligt med drivkraſt at vid några tillfällen ta oss till de stora sammanhangen vid Rastaholm – på moppe. En sat och styrde och en sat bakåfram och handtrailade.


Det var först när killarna började segla Trapez tillsammans som intresset för kappseglingen tog fart. Eſter et par år i klassen tog seglarduon det naturliga steget till 505 där de kom at skörda stora framgångar. Dock inte till en början. Det var på slutet av 60-talet och klassen dominerades fullständigt av Göteborgare. – Båten var svårseglad och vi låg et varv eſter Göteborgarna. Vi var absolut sist. Det var mörkt när vi kom in på kvällen. Det var hemskt. Men vi gnetade på och det var mycket tack vara Magnus entusiasm, vilja och jävlaranamma at ”vi skall minsann visa dem”. Magnus och Göran lyckades vända trenden och tog så småningom två SM-titlar i klassen i miten på 70-talet.


Eſter gymnasiet valde både Magnus och Göran at utbilda sig på KTH, parallellt med seglingen. De tog examen ungefär samtidigt och inte långt däreſter startade et nyt kapitel i Magnus liv. – Jag minns så väl minuten då vi står där nere på Bergviksvarvet och Magnus säger ”jag skall viga mit liv åt segling”. Det var 1975. Han var en väldigt ambitiös och framgångsrik dataingenjör och hade fåt et jobb på Digital Equipment. Samtidigt hade han fåt et erbjudande av Pelle Peterson at var med i historiens första svenska America’s Cup satsning. Där skiljdes våra vägar för första gången. Jag har alltid sökt trygghet i livet. Det ville Magnus absolut inte ha. Han kastade sig gärna ut i tomma intet, avslutar Göran Olsson.


Magnus var en ledande figur som höll ihop gänget redan som barn. Han hade en gudabenådad vilja at verkligen vinna. Vad vi än höll på med, om det så var at spela tjuv och polis, ville han vinna. Talang för segling fanns där, och en enorm drivkraſt. Jag minns speciellt en av de där vårarna då han hade brutit benet i skidbaken och inte kunde gå i skolan, då stack han ut och seglade sin ok-jolle, och det är ingen lät uppgiſt med gips ända upp till låret. – Göran Olsson


search 30


Page 1  |  Page 2  |  Page 3  |  Page 4  |  Page 5  |  Page 6  |  Page 7  |  Page 8  |  Page 9  |  Page 10  |  Page 11  |  Page 12  |  Page 13  |  Page 14  |  Page 15  |  Page 16  |  Page 17  |  Page 18  |  Page 19  |  Page 20  |  Page 21  |  Page 22  |  Page 23  |  Page 24  |  Page 25  |  Page 26  |  Page 27  |  Page 28  |  Page 29  |  Page 30  |  Page 31  |  Page 32  |  Page 33  |  Page 34  |  Page 35  |  Page 36  |  Page 37  |  Page 38  |  Page 39  |  Page 40  |  Page 41  |  Page 42  |  Page 43  |  Page 44  |  Page 45  |  Page 46  |  Page 47  |  Page 48  |  Page 49  |  Page 50  |  Page 51  |  Page 52  |  Page 53  |  Page 54  |  Page 55  |  Page 56  |  Page 57  |  Page 58  |  Page 59  |  Page 60  |  Page 61  |  Page 62  |  Page 63  |  Page 64  |  Page 65  |  Page 66  |  Page 67  |  Page 68  |  Page 69  |  Page 70  |  Page 71  |  Page 72  |  Page 73  |  Page 74  |  Page 75  |  Page 76  |  Page 77  |  Page 78  |  Page 79  |  Page 80  |  Page 81  |  Page 82  |  Page 83  |  Page 84  |  Page 85  |  Page 86  |  Page 87  |  Page 88  |  Page 89  |  Page 90  |  Page 91  |  Page 92  |  Page 93  |  Page 94  |  Page 95  |  Page 96  |  Page 97  |  Page 98  |  Page 99  |  Page 100  |  Page 101  |  Page 102  |  Page 103  |  Page 104  |  Page 105  |  Page 106  |  Page 107  |  Page 108  |  Page 109  |  Page 110  |  Page 111  |  Page 112  |  Page 113  |  Page 114  |  Page 115  |  Page 116  |  Page 117  |  Page 118  |  Page 119  |  Page 120  |  Page 121  |  Page 122  |  Page 123  |  Page 124