Hans Bauer började försörja sig som seglare redan under 1980-talet. Ord som professionell havskappseglare existerade inte då. Istället var Hasse som många andra en ”Havens vagabond” eller rät och slät en ”Sail Bum”. I Whitbread Round the World Race 1981-82 blev han tillsammans med Roger Nilson förste svensk at fullfölja en jordenruntkappsegling. Men det var fämst med Magnus som han delade sin passion för segling. Med honom blev det regator runt om i Europa och USA, transportseglingar i Medelhavet och över Atlanten, segling och skidåkning i Antarktis.
När Magnus seglingskarriär tog fart på allvar var det Hasse som tog rollen som spökskrivare. – Magnus berätade, jag skrev och ut kom krönikor, manus till hans medverkan som sommarpratare i P1, idéer till föredrag och en bok med titeln ”Viljan at vinna”.
Hasse minns väl deras första möte. Det var på Sandhamn i slutet av 70-talet. Mange kopplade av med at spela boll tillsammans med de besätningskompisar han just vunnit Gotland Runt med. Den klart yngre Hasse gick förbi planen med stora, beundrande ögon. Gänget var ju Hasses seglaridoler och en stjärna som Mange kunde knappast veta vem han var. Så kom et glat tillrop ”A men tjena Hasse! Vill du vara med? Vi har jätekul”.
Hasse är från Bergslagen men spenderade somrarna i Bohuslän och kom i kontakt med segling där. När familjen sedan flytade till Karlstad började han i sjöscouterna. Eſter gymnasiet jobbade han som segelmakare och erfarenheterna därifrån blev hans biljet in i finansmannen Wictor Forss satsning på Caratbåtarna.
Orkanen under Fastnet Race 1979 då 19 personer omkom blev en avgörande händelse för Hasses fortsata seglarliv. Hasse seglade på 42-fotaren Carat och Mange på 50-fotaren Midnight Sun. – Det Fastnet, mit första, gav mig någon form av hatkärlek till havet. Mange och jag stannade kvar i Plymouth för at ta hand om båtarna och man kan väl säga at det var på puben eſter jobbet som vår vänskap började spira. Säsongen därpå lämnade Mange Midnight Sun och kom över till en ny Carat.
I miten av 80-talet var det åter dags för Whitbread. Den här gången hete båten Drum och ägdes av popsångaren i Duran Duran, Simon Le Bon. Drum hade tappat kölen och kappsejsat under Fastnet Race bara fem veckor före starten. Flera ur besätningen blev instängda i det upp och nervända skrovet, däribland två svenskar, Mikael Olsson och Janne Gustavsson. Samtliga klarade sig med livet i behåll och mirakulöst hann den genomdränkta och förstörda båten bli reparerad. Både Hasse, Magnus och de tre andra svenskarna, Mikael, Janne och Roger Nilson fanns med i besätningen när det bar av på första etappen mot Kapstaden. – Drum var otursförföljd, eller rätare sagt, et dåligt bygge, säger Hasse. En av de första segelbåtarna med et skrov i kevlar. I en hård storm några dygn före Kapstaden delaminerade förskeppet. Skrovet sviktade rejält i vågorna men besätningens reaktion på skadan ytrade sig väldigt olika. Någon var rädd at båten skulle sjunka, sov med flytvästen på och ville absolut tillkalla assistans. Andra tyckte at det bara var at stå på. I Kapstaden
bestämde sig Hasse för at hoppa av. Han hade gjort Whitbread fyra år tidigare, visste hur det var där nere i Södra Oceanen och när Drum inte hade någon chans till seger tröt motivationen. Men Magnus fortsate varvet runt jorden och et halvår senare seglade han i mål i England. Det blev Magnus första varv.
– Det starkaste minnet från Drum är en rolig historia som säger mycket om Magnus sät at hantera kniviga situationer, berätar Hasse. På den tiden var det inte lika professionellt som det är idag. Känslor visades upp på et helt annat sät och kunde ibland bli väl påtagliga. Som när den engelske kocken blev tokförbannad på en fransman i besätningen. Fransmannen tyckte at engelsmannen lagade för dålig mat, omvänt tyckte engelsmannen at det bara kom en massa gnäll från ”Te Frog”. Till slut blev stämningen dem emellan så infekterad at kocken springer upp på däck med en kniv i handen och börjar jaga fransmannen. Mange går ner under däck och tar fram et reservskot. Han riggar upp något som verkligen ser ut som en boxningsring. Sen säger han ”Ok, vadslagningen har öppnat. Vem vinner? Engelsmannen eller fransmannen?” Alla börjar skrata, även de som skulle stå för fighten. Mange hade än en gång visat at det går at vända spänt läge till skrat. At lösa konflikter med hjälp av humor var Mange en mästare på.
Mange var fenomenal på at hålla upp stämningen. När trötheten var som värst innan solen hade gåt upp dök han oſta upp ur luckan; ”Tjena gubbar! Hur går det? Vi leder, va? Här kommer lite te och kaka”. Han lärde mig at livet blir mycket roligare om man anstränger sig för at välja den positiva vägen istället för at sita och småsura. Ibland gav han så mycket energi och glädje till människor runt omkring sig at han tog helt slut.
Magnus mentala sinne och sociala förmåga var unik. Han kunde skoja med celebriteter, umgås med styrelseproffs och pussa kronprinsessan på kinden samtidigt som han var minst lika entusiastisk i mötet med en blyg 20-åring som visade intresse för segling. Han såg till at utsata människor från Rios slum, Kapstadens kåkstäder eller aboriginer i Australien fick komma ner till hamnen och ombord på den båt han för tillfället seglade jorden runt med. Han gillade allt från världspolitik till relationer.
Magnus genomgick en enorm utveckling. När vi började umgås var han ”bara” en duktig seglare och skön kille som drog historier. Med tiden blev han mer medveten om sig själv och sina talanger som kändis, seglare och teambuilder. Han hade en förmåga at plocka ner starka egon på et humoristiskt sät och lyſta blyga som han såg potential i. Det tycker jag var hans riktigt stora styrka - at förstå sig på människor. Det tillsammans med hans erfarenhet och seglingskunskaper blev en häſtig kombination, avslutar Hasse.
search 35
Page 1 |
Page 2 |
Page 3 |
Page 4 |
Page 5 |
Page 6 |
Page 7 |
Page 8 |
Page 9 |
Page 10 |
Page 11 |
Page 12 |
Page 13 |
Page 14 |
Page 15 |
Page 16 |
Page 17 |
Page 18 |
Page 19 |
Page 20 |
Page 21 |
Page 22 |
Page 23 |
Page 24 |
Page 25 |
Page 26 |
Page 27 |
Page 28 |
Page 29 |
Page 30 |
Page 31 |
Page 32 |
Page 33 |
Page 34 |
Page 35 |
Page 36 |
Page 37 |
Page 38 |
Page 39 |
Page 40 |
Page 41 |
Page 42 |
Page 43 |
Page 44 |
Page 45 |
Page 46 |
Page 47 |
Page 48 |
Page 49 |
Page 50 |
Page 51 |
Page 52 |
Page 53 |
Page 54 |
Page 55 |
Page 56 |
Page 57 |
Page 58 |
Page 59 |
Page 60 |
Page 61 |
Page 62 |
Page 63 |
Page 64 |
Page 65 |
Page 66 |
Page 67 |
Page 68 |
Page 69 |
Page 70 |
Page 71 |
Page 72 |
Page 73 |
Page 74 |
Page 75 |
Page 76 |
Page 77 |
Page 78 |
Page 79 |
Page 80 |
Page 81 |
Page 82 |
Page 83 |
Page 84 |
Page 85 |
Page 86 |
Page 87 |
Page 88 |
Page 89 |
Page 90 |
Page 91 |
Page 92 |
Page 93 |
Page 94 |
Page 95 |
Page 96 |
Page 97 |
Page 98 |
Page 99 |
Page 100 |
Page 101 |
Page 102 |
Page 103 |
Page 104 |
Page 105 |
Page 106 |
Page 107 |
Page 108 |
Page 109 |
Page 110 |
Page 111 |
Page 112 |
Page 113 |
Page 114 |
Page 115 |
Page 116 |
Page 117 |
Page 118 |
Page 119 |
Page 120 |
Page 121 |
Page 122 |
Page 123 |
Page 124