Hur N
svårt kan det va? F18 EM
För precis et år sedan bestämde jag mig för at det var dags at börja segla båt på allvar. Min sambo, som året innan förlorat sin 49:er gast, lovade ställa upp som coach och rorsman. Vi började googla på båtyper och fastnade för F18-klassen. Den verkade kul och sportig med mycket fart och vi beställde et exemplar fån södra Frankrike. Målsätningen var at lära (mig) så mycket det bara gick på kortast möjliga tid och kröna säsongen med EM-seglingar i Las Palmas i december.
u gällde det at utnytja tiden och förbereda sig så gåt det gick med bara 10 månader
kvar till start. Jag gotade mig i nybörjarliteratur och läste om riggens alla delar, trim, regler, kappseglingsbanor, sjövet och säkerhet. Jag drömde om slör, bidevind, bogar, halsar hit och halsar dit men trötnade ganska snabbt. Jag var ivrig at uppleva, inte betrakta sidorna i en bok. Istället tog jag tag i den fysiska formen och blev stammis på gymmet. Jag fokuserade på roddmaskinen – ingen har väl missat Fletchers bibel Indoor Rowing Sailing Guide? At ro är inte bara en fysisk utmaning utan också den mest tuffa mentala motivationsträningen, i alla fall för mig. Hopp och funktionell träning med boll var också frekventa inslag i övningsbanken. Jag gjorde snabbt framsteg och ökade i både spänst, styrka och uthållighet och det började bli riktigt kul at vara ”seglare”. I början av juni stod katamaranen klar i Toulon
och seglingssugna som vi var drog vi ner och hämtade hem den. Första seglingen genomfördes i soligt väder med lät bris. Det blev en seglats med skräckblandad förtjusning. Lika härligt som det är at glida fram på Göta älv, lika respektingivande är Stenafärjan där hon obevekligt plöjer upp den stålgrå vatenytan bara metrar ifrån oss. Nämnde jag at min rorsman har erfarenhet sedan tidigare? Vi tog oss fram mellan kobbar och skär och eſter et par timmar (samt en toppnoterad fart på 24 knop) siktade vi hemmahamnen Björlanda Kile. Glad i hågen och lyckligt i land såg jag fram emot sommaren för det här med F18 verkade riktigt roligt. I två månaders tid seglade vi i snit 4 gånger i
veckan. Jag lärde mig snabbt värdet av fotstroppar och at man i största möjliga mån bör undvika rorsman överbord då det behövs mer än 60 kg för at vända en kapsejsad katamaran. Första (och enda) träningsregatan gick på
Baggen i form av SM i augusti. Vi mastade av, lade båten på släp, packade alla tusen prylar och åkte till Saltsjöbaden. Vi packade upp, mastade på och använde dagen före regatan till at meka och putsa upp glans och glid samtidigt som jag spionerade (lite i smyg) på motståndet (sorry guys). Tävlingarna avgjordes i lätvind på platvaten,
något som var helt nyt för mig. Vilken skillnad. Jag började känna mig riktigt bekväm i våtskorna och nästan lite kaxig. Och det trevliga sällskapet gav en helt ny dimension till seglingen. Jag kunde knappt få nog av tumulten vid starten, tillrop och blickar, jakten på vind, varenda millimeter blev viktig och den berusande känslan av fart – när vi lyckades hita den – var starkare än någonsin. SM gav utan tvekan mersmak på kappsegling och jag började verkligen se fram emot EM som hägrade i en inte allt för avlägsen horisont. Vi fortsate at träna på hemmaplan fram till
slutet av oktober innan det var dags at skicka båten till Gran Canaria. Stockholms starka F18- flota (en eloge till er alla) ordnade med en 40 ſt container och et 10-tal båtar stuvades in för frakt med fartyg till Las Palmas. Vi flög eſter någon månad senare. Den kungliga klubben (Real Club Náutico Gran Canaria) tog emot oss med öppna armar. Stället är som et enda stort vuxendagis med en enorm jolleparkering och jolleramp värd namnet, gym med utsikt över hamnen, pool, frit internet och en fantastisk restaurang med de mest ljuvliga smörgåsar. En plats på jorden där dygnet borde ha fler timmar. Ni hör kanske at jag var exalterad? Vi trivdes i alla fall som två fiskar i vaten. Det tog en halv dag at säta ihop båten
(mestadels av tiden gick faktiskt åt at organisera mannen med bultsaxen) men när det väl var gjort låg 10 dagar träning framför oss. Förhållandena var blandade och dyningarna massiva.
search 65
Page 1 |
Page 2 |
Page 3 |
Page 4 |
Page 5 |
Page 6 |
Page 7 |
Page 8 |
Page 9 |
Page 10 |
Page 11 |
Page 12 |
Page 13 |
Page 14 |
Page 15 |
Page 16 |
Page 17 |
Page 18 |
Page 19 |
Page 20 |
Page 21 |
Page 22 |
Page 23 |
Page 24 |
Page 25 |
Page 26 |
Page 27 |
Page 28 |
Page 29 |
Page 30 |
Page 31 |
Page 32 |
Page 33 |
Page 34 |
Page 35 |
Page 36 |
Page 37 |
Page 38 |
Page 39 |
Page 40 |
Page 41 |
Page 42 |
Page 43 |
Page 44 |
Page 45 |
Page 46 |
Page 47 |
Page 48 |
Page 49 |
Page 50 |
Page 51 |
Page 52 |
Page 53 |
Page 54 |
Page 55 |
Page 56 |
Page 57 |
Page 58 |
Page 59 |
Page 60 |
Page 61 |
Page 62 |
Page 63 |
Page 64 |
Page 65 |
Page 66 |
Page 67 |
Page 68 |
Page 69 |
Page 70 |
Page 71 |
Page 72 |
Page 73 |
Page 74 |
Page 75 |
Page 76 |
Page 77 |
Page 78 |
Page 79 |
Page 80 |
Page 81 |
Page 82 |
Page 83 |
Page 84 |
Page 85 |
Page 86 |
Page 87 |
Page 88 |
Page 89 |
Page 90 |
Page 91 |
Page 92 |
Page 93 |
Page 94 |
Page 95 |
Page 96 |
Page 97 |
Page 98 |
Page 99 |
Page 100 |
Page 101 |
Page 102 |
Page 103 |
Page 104 |
Page 105 |
Page 106 |
Page 107 |
Page 108 |
Page 109 |
Page 110 |
Page 111 |
Page 112 |
Page 113 |
Page 114 |
Page 115 |
Page 116 |
Page 117 |
Page 118 |
Page 119 |
Page 120 |
Page 121 |
Page 122 |
Page 123 |
Page 124 |
Page 125 |
Page 126 |
Page 127 |
Page 128 |
Page 129 |
Page 130 |
Page 131 |
Page 132 |
Page 133 |
Page 134 |
Page 135 |
Page 136