Ångisbrytaren Bore


Från Malmö hamns sida sågs detta som en lösning av hamnens isbrytning och 1882 skrevs ett avtal om att den danska isbrytaren under isvintrar skulle ombesörja isbrytning i Malmö hamn och farvattnen därutanför. Det blev Kockums i Malmö som fick förtroendet att bygga den danska isbrytaren Bryderen som, då den levererades 1884, var Europas kraftfullaste isbrytare. Vid issvårigheter i Sundet gick Bryderen i trafik mellan Köpenhamn och Malmö med passagerare och ombesörjde även isbrytning för båda hamnarna. Vintern 1893 blev ännu en lång isvinter som erinrade om behovet av en isbrytare även för Malmö hamn. Bryderens kapacitet var denna vinter inte tillräcklig för båda hamnarna. Malmö hamndirektion beslöt att låta bygga en egen isbrytare för hamnen.


Malmö isbrytareångare Malmö isbrytareångare, som den benämns i dåtida beslutsprotokoll, konstruerades av Göthe W Svensson i Stockholm. Sedan Malmö hamn inhämtat offerter från Bergsunds Mekaniska Verkstad i Stockholm, Lindholmens Verkstad


Ej identifierad bild, Sannolikt från Bores provtur Malmö-Helsingborg 12 februari 1895


Under segelfartygens tid kunde man inte forcera havsisar och isbundna farleder. I nordliga farvatten gick fartygen därför under senhösten till sina hemmahamnar eller andra hamnar för att ligga i vila där till kommande vår. Segelfartygens årliga vintervila hade då mindre betydelse eftersom vi inte var så beroende av import som vi är idag. Men med de första ångfartygen ökade kommunikationerna och man såg i de maskindrivna fartygen en möjlighet att kunna forcera isarna. Under vintern 1870 var inte endast Östersjön och Sveriges övriga kuster bundna av is. Även Hamburgs hamn och dess infart floden Elbe var blockerade av is. Då nio ångare satt fast i isen på Elbe kontaktade man från Hamburg den ryske affärsmannen Mikhail Britnev i St Petersburg. Han ägde en ångbogserare byggd 1862 i England som han 1864 låtit bygga om till isbrytare för att kunna förlänga sin handelssäsong på Finska viken. Fartyget var Europas första och enda isbrytare och denna önskade affärsmännen i Hamburg nu köpa för att lösa situationen på Elbe. Det blev emellertid ingen affär. Nästa vinter, 1871, blev ännu strängare. Sannolikt 1800-talets strängaste vinter i Europa. Hamburgs hamn var blockerad av is under två månader. Det beslöts att en isbrytare för stadens hamn skulle anskaffas. Den byggdes vid Reiherstiegvarvet i Hamburg, fick namnet Eisbrecher, och kunde tas i tjänst redan påföljande vinter.


Eisbrecher blev det första fartyg som byggdes i Europa med skrov utformat just för isbrytning och fick snart flera efterföljare. Isbrytare byggdes för Tyskland, Norge, Danmark, Sverige och Finland, alla med den tyska Eisbrecher som förebild. Isbrytartypen kom att kallas hamburgertyp.


Under den långa isvintern 1881 då hamnarna i Malmö och Köpenhamn var blockerade av is under 68 respektive 58 dygn fick frågan om isbrytare ytterligare näring på båda sidor om Öresund. Hos det danska rederiet DFDS växte planerna på en isbrytare fram. Planerna presenterades för Malmö hamn med en förfrågan om man skulle kunna ta den planerade danska isbrytarens tjänster i anspråk på den svenska sidan av Sundet.


compoundångmaskin om 605 ind hk, tillverkad vid Motala Verkstad i Motala. Ångpannan är av skotsk typ med självdrag och har 180 m2 eldyta.


Ovanpå däckshuset finns kommandobryggan. På denna har under ett antal år funnits en styrhytt men kommandobryggan är nu återställd till sitt ursprungliga helt öppna skick. Bakom kommandobryggan hänger i sina dävertar en livbåt, 22 fot, som är en replika byggd efter originalritningar och en iseka, 16 ½ fot som bedöms vara fartygets ursprungliga iseka, byggd vid Oskars varv i Lomma.


Under fördäck finns ett mellandäck med hytter för besättningen, på styrbordssidan för 4 matroser, styrman och lots, på babordssidan för 4 eldare, andre maskinist och ytterligare 2 man. Det var en tradition på sjön att de som arbetade på däck hade sina hytter på styrbords sida medan maskinfolket hade sina på babords sida. Här fanns ursprungligen även ett postkontor för den post som skulle föras mellan Sverige och Danmark.


Reservfärja Under akterdäck finns passagerarutrymmen, hytter för befälhavare, förste maskinist och restauratris samt ett pentry. I händelse av så svåra isvintrar att de ordinarie ångfärjorna över Öresund skulle få alltför stora svårigheter att ta sig fram skulle Bore även kunna tas i tjänst som reservfärja. Fartyget inreddes därför med såväl herrsalong som damsalong samt utrymmen för en restauratris att möta passagerarnas önskemål om förtäring under resan.


Om Bores passagerarresor finns endast knapphändig information.


Köpenhamn tisdagen den 26 februari 1895. Under förmiddagen hade Bore gått sin förmiddagstur från Köpenhamn till Malmö. Man hade då mötts av svårigheter genom att isen i Sundet börjat komma i drift. Klockan 1445 om eftermiddagen avgick man från Malmö med 88 passagerare, post och styckegods ombord. Vädret hade försämrats ytterligare genom kraftig snöstorm. Några av passagerarna ombord var på väg till den


Ett undantag är Bores eftermiddagstur till


Mekaniska Verkstad i Malmö skrevs den 11 juni 1894 kontrakt med Kockums och redan den 17 november sjösattes fartyget som fick namnet Bore. Bores maskin är en tvåcylindrig


s.k. i Göteborg samt Kockums


Page 1  |  Page 2  |  Page 3  |  Page 4  |  Page 5  |  Page 6  |  Page 7  |  Page 8  |  Page 9  |  Page 10  |  Page 11  |  Page 12  |  Page 13  |  Page 14  |  Page 15  |  Page 16  |  Page 17  |  Page 18  |  Page 19  |  Page 20  |  Page 21