ENGLAND RUNT


MED DEODAR SOMMAREN 2015


Är det då inte rent märkvärdigt hur vädergudarna lyckats klu- ra ut just våra färdplaner och sen gör allt för att sätta stopp för dem! Det började ju ändå hyfsat, dag ett den 7 juni, eſter att vi lämnat vår trygga hamn i Stockholm. Bidevind ner över färdarna i en byig frisk sydvästvind som drev in oss till en skyddad klip- pförtöjning på Ornö. På väg äntligen på den första etappen! Nog var vi väl rustade för re- san. Sprillans nytt storsegel i 100 kvm Clipper Canvas. Med alla öljetter handsydda och ge- nomarbetade detaljer som min bättre hälſt, Vanessa, segel- makerskan på Beckholmen, kämpat med under vintern. Och så skrovet: varenda drevnåt kontrollerat av Rich- ard under vintern i dockan på Beckholmen. Drivet, beckat: Varenda bord över vatten- linjen, runt stöttorna, mellan skarndäck och vaterbord. Under vattenlinjen, under kopparplåtarna, i spunningarna, längs kölen! Vi var redo. Och taggade. Ett dussin sjöbusar med lång Deodar-vana. Vad kunde hindra oss nu? Förliga vindar under följande två dagar och en


ljus försommarnatt tog oss nästan ända ner till Oskar- hamn. Lyckan vände med vinden som blev motig runt hela sydkusten och vidare upp till Göteborg, där ny besättning mönstrade. Grundsund tog emot oss under en natt då Deo-


En gång välkända fiskevatten. Nu mest oljeborrtorn i sik- te. Drygt tre dygn med en snittfart på 5,3 knop mestadels under bara segel med växlande vindar. Noll- meridianen passerad; alltid något extra att hålla reda på. Tre vaktlag om vardera fyra timmar. Upp i natten och bärga toppse- gel i en plötsligt ökande bris. Skottland, Inverness och besättningsbyte igen.


dar fick gnugga kajen i sin gamla hemmahamn i Sverige 1937–41. Bohuskusten lämnade vi sen ur sikte med kurs mot Arendal för träffning med andra engelska kut- terägare och besättningar över midsommar. Stadens stol- thet Boy Leslie i stort sett nybyggd för 13 miljoner eller så. Eureka i fullt segelställ, putsad och fin, med Sven och Ingrid och alla deras vänner ombord. Kryssarklubbens Atlantica, Gratitude, var annars ville vi se dessa? Och från England gästade Excelsior, med sin ångwinch och alla de där detaljerna som ingen annan seglande kutter i hela världen kan visa på. Så mäktig! På midsommardagens morgon blev det up-


pställning på däck inför segelparaden på redden vareſter eskadern löpte vidare ut mot skärgårdsidyllen Hesnesöya där våra värdar tog emot oss med stora famnen och bjöd på räkor serverade direkt på långbordens dukar. Vilk- en fest! Musik, tal och mingel i nordisk sommarnatt… Havet kallade oss dock strax tillbaka och västvart blev Norska kusten allt kargare. Korshamn och Sirvaag, vilka sköna platser på jorden. Tänk om vi kunnat stanna lite längre!


lugnade snart ner sig och var snäll mot oss den här gån- gen då vi passerade Middle Bank, ”North of the Dogger”


Gamla Nordsjön tog emot med busväder men


Jagandes vidare eſter Sjöodjuret i Loch Ness, lika svårsik- tat som någonsin förr. Soliga varma dagar med klar sikt över snöhöljda Ben Nevis och andra bergstoppar. Kana- len byggdes 1821-22 är nu mest för nöjestrafik. Resebro- schyrer på Svenska. En sista sluss och sedan…. Oban där fiskebåtsskepparna välkomnade oss till kaj. MEN SEN?! En oskyddad bergig kust, tidvatten, dimma. Hur skulle detta gå undrade vi nu… Vi gjorde ett viktigt vägval. Med chans att tajma


tidvattnet valde vi att gå på insidan av ett band av öar genom Sound of Luing med kurs söderöver. Åtta knop för maskin tills vi fick skjuts av tidvattnet som tog oss igenom virvlande strömmar vidare förbi de två smala sunden Grey Dogs och Corry Vreckan om styrbord. 15 knop! Genom Sound of Jura till Port Ellen på Islay där vi gjorde fast förtöjningarna redan tidig eſtermiddag. Mö- jlighet gavs här att utvärdera huruvida ortens berömda Single malt är att föredra framför blended Scotch för den som grunnat på det eller känt sig skakig. Ytterligare hamnar och ankarvikar angjordes


däreſter med envishet och oſta i motvind ner längs kusten. I Campbelltown på Kintyre sågade vi av babords vantspridare för att uppnå symmetri i riggen eſter det att motsvarande om styrbord slitits av när klyvarfall- et snott sig under bärgning av segel. Och så vidare till Greenock i inloppet till Glasgow. Kusten började nu bli svårtillgängligare. Troon erbjöd en pir på ett inhägnat


Page 1  |  Page 2  |  Page 3  |  Page 4  |  Page 5  |  Page 6  |  Page 7  |  Page 8  |  Page 9  |  Page 10  |  Page 11  |  Page 12  |  Page 13  |  Page 14  |  Page 15  |  Page 16  |  Page 17  |  Page 18  |  Page 19