CODE NAME P ANAMA
an Gransäter (till vänster) började segla jolle som 7-åring och tävlade aktivt et år senare. Vid 12 r blev pressen för stor och han började spela boll istället. När han var 15 kom suget eſter seglingen och han sate sig i en 420 tillsammans med diverse gastar och höll på med det i 2 år. 2011 seglade
olkswagen Sailing Youth Team vilket blev startskotet på den här resan. alcolm Hanes
Till vänster:
”Ludde Städar i båten, får undan
lite elektronikprylar eſter långt natpass.”
Foto Simon Ulden Till höger: ”En
vanlig syn när man kikar bakåt i båten, svenska flaggor och massa vaten.”
Foto Ludvig Grip
Alla tre slänger sig i dingen och Simon kör mig och Tobias in till signaltornet. Då det inte finns någon plats i Colon för at lägga till väljer vi at göra en fuling och Simon släpper av oss innanför säkerhetsspärren. Vi blir såklart ifrågasata men lyckas snacka oss förbi och får tag på en taxi.
För at gå igenom kanalen kostar det 1875USD varav 891USD
är en deposition man senare får tillbaka. Banken tar bara emot kontanter och varje bankomat ger endast ut 500USD per kort. Dessutom tar inte alla bankomater Europeiska kort. Vi tar taxi till shoppingcentret Quatro altos där vi hitat bankomater tidigare. 1000USD. Vid Citibank hitar vi den tredje. Men var hitar vi den färde? Citibank ligger tvåhundra meter från signaltornets säkerhetsspärr och mellan dem ligger en annan bank. Vi chansar. Bingo. 2000USD! Betalningen går snabbt och sköts helt och hållet via Citibank. Depositionen får vi tillbaka två veckor eſter genomförd kanalresa. Eſter klockan sex samma dag man betalar kan man äntligen få et datum at gå igenom kanalen. Signalerna går fram. En. Två. “Hallå” svarar någon i andra änden. Jag förklarar vilken båt vi kommer från och at vi har betalat. Ställer försiktigt frågan vilket datum vi som snabbast kan ta oss igenom kanalen. “Nästa tid som är tillgänglig är den andra mars.” “Perfekt. Vi tar det. Vilken tid?” “Ring tillbaka på fedag så får ni mer info.”
28 februari - torsdag. Eſter yterligare några dagar för ankare väljer vi at gå in till Shelter bay marina för at fixa med båten och skaffa de två extra besätningsmännen som vi behöver; en för varje “hörn” på båten, en som styr och rådgivaren man tilldelas. Vi väljer at gå igenom båtarna i marinan och helt enkelt fråga. Vi lyckas hita Martin från Polen som annars tjänstgör på en 50 fots katamaran. Den andra hitar vi genom en agent som också tillhandahåller extra långa linor och gamla bildäck som extra fendrar. Allt ordnat! Äntligen. Bara invänta 2:a mars.
2 mars - Lördag. Allt är fixat och enligt gårdagens samtal skall vi befinna oss på ”vår” ankringsplats klockan två och
search 80
vänta på rådgivaren. Klockan fem dyker han upp. Då var det dags. Vi lätar ankare och börjar föra oss framåt i kanalen. Vi blir hopsata med två andra båtar. Vi hamnar på babordssidan om mitenbåten. Trion glider in i den första av tre slussar på Karibiens sida. Sammanlagt tar dessa tre slussar oss dryga 30 meter upp över havsytan. Imponerande för en kanal som byggdes för snart hundra år sedan. Det tar oss en och en halv timma at gå igenom och vi lägger oss vid en jäteboj tillsammans med några andra båtar. Vatnet rör sig knappt och man ligger säkert. Hela proceduren känns säker. Rådgivarna är skickliga på at få alla båtarna at fungera som et lag. Vatnet rör sig överraskande lite i kanalen trots mängden vaten som ändå trycks in. Vi hade väntat oss mycket mer arbete men vi sat mest och titade. Precis som det borde vara!
3 mars - söndag. Klockan halv sju på morgonen dyker vår advisor upp. Inte för at vi låg och sov, det hade alla vrålaporna set till. Av någon anledning verkar det som om de helst håller igång sit tjutande otroligt tidiga morgnar och sena kvällar. Inte mycket sömn där inte. Vi kastar loss och börjar glida igenom den sista dryga distansen. Lätsam sjö. Inga vågor. Vi håller undan de större fartygen och ser till at de nya besätningsmedlemmarna och rådgivaren får den vätska och mat de behöver. Naturen är otroligt vacker. Sakta men säkert putrar vi fram
genom kanalen tills vi kommer till de sista tre slussarna, det sista hindret mot at äntligen komma ut till Stilla havet. Vi är samma tregrupp som dagen innan vilket känns bra då vi vet hur vi skall fästa båtarna och hur de vill ha det. Sagt och gjort så är det klart. Eſter dryga en och en halv timma är vi där. Stilla havet!
Text Ludde Grip Foto Ludvig Grip, Simon Uldén och Tobias Yterman
Page 1 |
Page 2 |
Page 3 |
Page 4 |
Page 5 |
Page 6 |
Page 7 |
Page 8 |
Page 9 |
Page 10 |
Page 11 |
Page 12 |
Page 13 |
Page 14 |
Page 15 |
Page 16 |
Page 17 |
Page 18 |
Page 19 |
Page 20 |
Page 21 |
Page 22 |
Page 23 |
Page 24 |
Page 25 |
Page 26 |
Page 27 |
Page 28 |
Page 29 |
Page 30 |
Page 31 |
Page 32 |
Page 33 |
Page 34 |
Page 35 |
Page 36 |
Page 37 |
Page 38 |
Page 39 |
Page 40 |
Page 41 |
Page 42 |
Page 43 |
Page 44 |
Page 45 |
Page 46 |
Page 47 |
Page 48 |
Page 49 |
Page 50 |
Page 51 |
Page 52 |
Page 53 |
Page 54 |
Page 55 |
Page 56 |
Page 57 |
Page 58 |
Page 59 |
Page 60 |
Page 61 |
Page 62 |
Page 63 |
Page 64 |
Page 65 |
Page 66 |
Page 67 |
Page 68 |
Page 69 |
Page 70 |
Page 71 |
Page 72 |
Page 73 |
Page 74 |
Page 75 |
Page 76 |
Page 77 |
Page 78 |
Page 79 |
Page 80 |
Page 81 |
Page 82 |
Page 83 |
Page 84 |
Page 85 |
Page 86 |
Page 87 |
Page 88 |
Page 89 |
Page 90 |
Page 91 |
Page 92 |
Page 93 |
Page 94 |
Page 95 |
Page 96 |
Page 97 |
Page 98 |
Page 99 |
Page 100 |
Page 101 |
Page 102 |
Page 103 |
Page 104 |
Page 105 |
Page 106 |
Page 107 |
Page 108 |
Page 109 |
Page 110 |
Page 111 |
Page 112 |
Page 113 |
Page 114 |
Page 115 |
Page 116 |
Page 117 |
Page 118 |
Page 119 |
Page 120 |
Page 121 |
Page 122 |
Page 123 |
Page 124 |
Page 125 |
Page 126 |
Page 127 |
Page 128