brazil FRÅN ZERO TO HERO - IN BRAZIL
Jens Mortensen började kitesurfa för drygt 1 år sedan. Det blev inte så många timmar på vatnet som han hade hoppats på och bokade därför in 1 månads kitesemester i Brasilien och utmanade sig själv med devisen ”fån nybörjare till semipro på 4 veckor”. Här är hans historia.
största staden i Ceararegionen. En vanlig dag börjar med frukost vid 9-tiden tillsammans med några andra kiteare. Vi känner lite på vinden, pumpar våra kites (jag hade mest användning av min Mutiny p-series 9 kvm) och kör en 20 minuter lång downwinder till Cauipe som är en av lagunerna strax utanför Cumbuco. På vägen har man got om tid at öva hopp, transitions och leka med vågorna. Vid varje transition tappar man medvetet i höjd och kommer på så sät lite närmare slutdestinationen.
J Lagunen är optimal för at öva in nya
tricks. Den har fint platvaten utan chopp och ligger bara några meter från havet vilket gör at vinden är jämn och utan byar. Det enda negativa med Cauipe är trängseln (inte så konstigt med tanke på at det är en av världens bästa platser för kitesurfing). Det är svårare at utveckla sin egen åkning när måste ha et öga i nacken för at kunna parera om någon skulle komma för nära eller göra et misstag.
Eſter två veckor är det dags at åka
vidare till nästa spot. At resa ensam längs Brasiliens kust kan vara lite knepigt. Det är inte lika organiserat som när man backpackar i t ex Tailand. Självklart finns det bussar som avgår då och då men sällan till den destinationen man önskar. Det finns tre alternativ. 1) Betala en buggy-chaufför at köra packningen längs stranden medan du kör en downwinder till nästa stad. På så sät får du ut mer kiting och slipper tråkig restid i buss eller bil. 2) Ta en taxi, det är inte lika billigt som i Tailand eller Vietnam men fortfarande billigare än i Sverige. Normalt pris ligger kring 100 Reais (ca 370:-) för 40 km. 3) ta kontakt med en pousada (hotell eller vandrarhem) som du vill bo på och fråga om de kan ordna en transfer
ag kom till Cumbuco den 2 november. Byn ligger några mil nordöst om Fortaleza som är den
till dig. Jag väljer det sista alternativet och hitar en pousada i Taiba via google maps som såg ut at ligga bra till. De fixar en bil som plockar upp mig i Cumbuco.
Taiba är en liten fiskeby som ligger ca 3 mil norr om Cumbuco. Jämfört med Cumbuco är det som at komma ut på landet och det känns som at tiden har ståt still. Huvudyrket är fiskare som går ut i små speciella båtar med bara vinden som motor.
Med sina tre restauranger och två riktiga
barer är utbudet smalt. Till Taiba åker man för at surfa om dagen och slappa på kvällen. Det finns got om vågor och en lagun 3 km downwind från byn. Det är dock bäst at ordna transport hem, annars blir det upwind tillbaka om du hinner innan solen går ned, det gjorde inte jag.
Det är lagom mycket folk i lagunen. Jag
kör tillsammans med några andra tills solen går ner. När vi packar ihop våra kites inser jag at bilarna är fulla. Jag biter i det sura äpplet, packar midjeselen runt kiten, använder leachen som axelrem och börjar traska hemåt. Solen går ned vid 17:30 och eſter det blir det riktigt mörkt. En enstaka gatlykta lyser upp vägen där jag går som består av sand blandat med vassa stenar som då och då sticker till under mina bara föter. Eſter en timmes traskande inser jag at jag har gåt vilse. Jag blir lite småt skraj av den skumma naten, man har ju hört en del historier om folk som blivit rånade. Tankarna snurrar i huvudet och jag inser at jag knappt druckit på hela dagen.
Jag bestämmer mig för at gå in på en pousada för at fråga eſter vägen. De tar emot mig med leenden och är inte alls främmande inför en vilsen kitare som glömt bort tiden, de bjuder på vaten och erbjuder skjuts hem. Brasilien är fullt av vänliga människor.
De kommande dagarna i Taiba träffar
jag et gäng som hyr bil och för 10 Reais (37 kr) om dagen åker jag till och från lagunen för at öva. Elliot Drury, en duktig kille från Kanada coachar och puschar mig till at börja kroka ur. Mit mål var at lära mig Raley (et hopp där man håller kiten strax lägre än 45°, krokar ur, poppar hårt och kastar benen bakåt samtidigt som man håller ned huvudet mellan armarna). Jag fick förklarat för mig at i en äkta Raley skall man vara näst intill vertikal i luſten med benen böjda som en skorpion där brädan är högre än huvudet.
Innan jag gör mit första urkrokade hopp testar jag känslan av at kroka ur genom at hålla kiten i 45°, släppa kanten 1 sekund och åka downwind samtidigt som jag drar in baren helt och krokar ur chicken loopen. Nu är hela drakens kraſt i mina armar som är något böjda. Jag kantar brädan igen och accelererar några sekunder, släpper kantningen och åker downwind för at läta på trycket i kiten samtidigt som jag krokar in igen.
Eſter man har gjort deta och känner sig
säker kan man testa poppa till en Raley. Det hjälper om man har en vän som står på stranden och puschar. Elliot ropar på sin breda amerikanska. – Djens! (det är så de utalar mit namn) Its Raley time. We are NOT leaving until you tried your first raley!
At någon annan bryr sig om din åkning
säter extra press vilket gör at du sträcker dig långt utanför din komfortzon och med Elliot på stranden bär det av. Jag är full av adrenalin! Jag åker i lagom fart, krokar ur och kantar brädan hårt, men väntar lite för länge med poppen vilket resulterar i en, inte så snygg, knapp Raley men… jag landar utan at crasha och åker iväg! Eſter hoppet fick jag värsta lyckoruset, det kändes som en befrielse, en ny värld av kiteing öppnades i det ögonblicket och den är spännande! Eſter yterligare två dagar med professionell coaching siter Raleyn där den ska (oſtast i alla fall).
Nästa stopp på min nordvästliga resa längs kusten i Ceara går till Paracuru, en
search 128
Page 1 |
Page 2 |
Page 3 |
Page 4 |
Page 5 |
Page 6 |
Page 7 |
Page 8 |
Page 9 |
Page 10 |
Page 11 |
Page 12 |
Page 13 |
Page 14 |
Page 15 |
Page 16 |
Page 17 |
Page 18 |
Page 19 |
Page 20 |
Page 21 |
Page 22 |
Page 23 |
Page 24 |
Page 25 |
Page 26 |
Page 27 |
Page 28 |
Page 29 |
Page 30 |
Page 31 |
Page 32 |
Page 33 |
Page 34 |
Page 35 |
Page 36 |
Page 37 |
Page 38 |
Page 39 |
Page 40 |
Page 41 |
Page 42 |
Page 43 |
Page 44 |
Page 45 |
Page 46 |
Page 47 |
Page 48 |
Page 49 |
Page 50 |
Page 51 |
Page 52 |
Page 53 |
Page 54 |
Page 55 |
Page 56 |
Page 57 |
Page 58 |
Page 59 |
Page 60 |
Page 61 |
Page 62 |
Page 63 |
Page 64 |
Page 65 |
Page 66 |
Page 67 |
Page 68 |
Page 69 |
Page 70 |
Page 71 |
Page 72 |
Page 73 |
Page 74 |
Page 75 |
Page 76 |
Page 77 |
Page 78 |
Page 79 |
Page 80 |
Page 81 |
Page 82 |
Page 83 |
Page 84 |
Page 85 |
Page 86 |
Page 87 |
Page 88 |
Page 89 |
Page 90 |
Page 91 |
Page 92 |
Page 93 |
Page 94 |
Page 95 |
Page 96 |
Page 97 |
Page 98 |
Page 99 |
Page 100 |
Page 101 |
Page 102 |
Page 103 |
Page 104 |
Page 105 |
Page 106 |
Page 107 |
Page 108 |
Page 109 |
Page 110 |
Page 111 |
Page 112 |
Page 113 |
Page 114 |
Page 115 |
Page 116 |
Page 117 |
Page 118 |
Page 119 |
Page 120 |
Page 121 |
Page 122 |
Page 123 |
Page 124 |
Page 125 |
Page 126 |
Page 127 |
Page 128 |
Page 129 |
Page 130 |
Page 131 |
Page 132